När jag väl blir kär så är jag det väldigt länge. Timmy var min första pojkvän, vi var tillsammans i över ett år. Med honom har jag många fina och roliga minnen. Vi är fortfarande bra vänner eftersom vi vet hur den andre funkar, vi kan lita på varandra och vi har ungefär samma humor.
Men ibland tar kärleken slut. När man inser att man inte har något mer att ge. Inser att man inte har några känslor utom de vänskapliga kvar. Och det var väl ungefär det som hände mellan mig och Timmy. Vi växte ifrån varandra. Pirret som man hade varje gång man såg varandra försvann och allt blev till en rutin istället. Kärleken vissnade. Livets gång. Man blir lycklig igen.
